Jag har alltid hört att motstånd gör dig stark, och ja, det kan jag delvis hålla med om. Efter 6 månader i mitt liv kunde det ha varit kroken på dörren, men lyckligtvis fick jag bara epilepsi, men prövningar ska komma på löpande band. Jag har ett sällsynt syndrom inom epilepsi. Ungefär 1 av 100 000 av dem som har epilepsi hår. Jag har haft 18 inläggningar på SSE (Specialsjukhuset för Epilepsi) utanför Sandvika från att jag var 3 - 9 år. Jag är VIP på SSE då den kortaste antagningen har varit 6 veckor. Vem kunde tro att en så sjuk ung person skulle göra det bli en ultralöpare?
Jag har mött många motgångar, men tänkte: "Jag skulle hellre visa dem. Jag blev inte räddad från SIDS till lev ett mediokert liv!" När jag var ordförande i Norska Epilepsiforbundet Ungdom (NEFU) blev jag medveten att det var få unga med epilepsi som var fysiskt aktiva. Ja, vissa människor får anfall av fysisk aktivitet, men det är runt 10 % och det är 1 % av Norges befolkning som har epilepsi.
Då bestämde jag och centralstyrelsen i Norska Epilepsiförbundets Ungdom att vi skulle fokusera på fysisk aktivitet startade i några lopp det året. Eftersom jag var styrelseordförande borde jag inte vara sämre, så jag sökte till starten av alla lopp vi deltog i. Från 0 km löpning till 42 km på 5 månader var början på något roligt!
Efter nya bekantskaper och motivation under 2019 var jag tvungen att testa några längre distanser så att fler blev tillryggalagda hundratals timmar i träningslokalen och deltagande i duathlon och halvmaraton och så småningom ultralopp. jag hade fått blod på tänderna och bevisade för mig och många andra att anfall och epilepsi inte är något hinder!
Ja, jag har haft anfall medan jag har sprungit, men sedan har jag ringt eller sms:at någon jag känner att de måste vara redo med mat och dryck vid målgång, för här är det inte tal om en DNF. Då tar jag hellre en sämre sluttid och återhämtar mig i mål. Jag är inte den snabbaste, men jag är uthållig och når de mål jag ställer upp, samt visar dem som inte gör det hade tro på mig. Det är så läckert! Nästan lika läckert som att korsa mållinjen.
Vissa människor fokuserar på tempo. Jag fokuserar på kilometer. Ju längre, desto bättre! Jag ser fram emot fortsättningen och har fick många vänner som jag inte skulle vara utan. Härliga människor som dyker upp är inte vad jag är van vid utanför familjen min. Så tack så mycket så här långt och jag hoppas att vi ses/springer! 😀