Del 1 – Intro
Min entusiasm för löpning började med en önskan att genomföra ett maraton redan 2005. Så det är bara att sätta en "kolla" för att ha gjort det. Målet var enkelt och realistiskt: springa hela vägen, inte behöva gå. Så jag anmälde mig Oslo Marathon.
Då sprang jag 20-30 km/vecka, men ökade till 50 km/vecka de sista 5 veckorna innan loppet. Tänkte då att nu mår jag bra beredd! Det var jag inte! Men det roliga var att jag fick uppleva vad alla säger om maraton: Det där loppet börjar på 30-32 km! Jag passerade 30 km i bra körning och tänkte att "på 35 km kan jag skruva upp farten ordentligt". helt fel. Två kilometer senare var benen stockar och de ca. De 7 500 löpstegen som återstod var som en dålig mardröm. Men: jag sprang hela vägen, så målet var nått! Tiden var 3h21m. Jag skulle aldrig göra det här gör igen! Det var säkert!
Tja, det var verkligen inte så säkert. Dagen efter tänkte jag "Hur snabbt kan jag springa om jag förbereder mig mycket bättre". Så jag anmälde mig snabbt till Oslo Marathon igen för 2006. Jag tyckte att förberedelserna för nästa år var mycket bättre, men det stämde inte. Långa resor och tillräckligt många km stod inte på planen, så jag menar att komma ihåg persa ... med 30 sekunder ... Nåja … Visste inte så mycket om maratonförberedelser då, det var det enda som var säkert.
Året efter var det Nordmarka Skogsmaraton - i kokande hetta och en extremt lång och mycket ung sista 20 km... Ej spring den sidan.
Testade året efter mitt första halvmaraton, och jag tyckte det var mycket roligare, för då hade jag en lång mer exakt uppfattning om vad sluttiden skulle bli. Klockan var förmodligen 01:35. Jag gillade också att farten var högre och det träningen präglades mer av snabba intervaller än mycket krävande kilometer. Senare blev det också 10 km och 5km på listan - en hel del bantester bara först, sen även löpning. Träningen blev hela tiden bättre och stora milstolpar uppnåddes uppnått: sub 1:30 på 1/2m och sub40 på 10k, för ungefär 6-7 år sedan. Jag hade ju precis fyllt 40 och tänkte det tidigare än så här går det nog aldrig! helt fel. Det har blivit fler och fler lopp per år, och det finns nu passerade totalt 100 lopp och toppar 2022 med ett 20-tal tävlingar (2 skidor och en Iron Man 70.3 ingår). PR är nå 1:20:26 på halvmaraton och 36:58 på 10k. Det här är det fina med löpning, och på längre distanser: mån kan förbättras mycket även om åldern säger! Jag är säker på att det finns många riktigt bra löpare där ute som har klarat sig både 50, 60 och 70 år! Så ingen anledning att inte sätta upp några lite håriga mål för dig själv!
Så i år kom lusten att prova ett maraton igen. Jag har hört 100+ avsnitt av "I det lange løp", har läst upp och gav mig mycket mer erfarenhet av marathonträning, så jag anmälde mig till Valencia Marathon den 4 december. Målet är förmodligen något snävt, men 2:48:48 hade varit tufft att ta - det är 4:00/km. Men måste springa lika mycket för en del av upplevelsen - så det blir framgång och glädje ändå! Jag kommer att ha kondition och motor för att klara det, men om Benen är helt inne, ja det är den stora osäkerheten! Men jag sprang en hel del km hela sommaren (70-80 km/vecka), med löpträning varje dag, och förra månaden ökade sträckan till ca 100 km. Nu är planen att stanna på ca. 110 km framöver.
Jag kommer att köra några fler tävlingar innan Valencia: Hytteplanmila, Rekordløpet (1-2x) och Jessheim Winter Marathon. Men det kommer att vara pass av god kvalitet i träningsplanen fram till Valencia.
Nej – nu ska jag ut på dagens 60 min lugna pass.
Vi kör!