Vägen till mitt första halvmaraton

Hög puls. Kroppen full av nerver och adrenalin. SMÄLL! Startskottet gick av. Bergen City Marathon 2021 var igång. Vad händer nu!?

Jag minns det mycket väl. Mars 2020. Pandemin kom till Norge och fitnesscentren var bland de första som lade ner. Vad ska jag ersätta mina dagliga resor till gymmet för styrketräning med?

Som många andra norrmän rusade jag frenetiskt till butikerna för att köpa träningsutrustning för hemmabruk. Butikerna var nästan rånade, men jag säkrade några hantlar, ett utdragsställ och en träningsmatta. Kom snabbt igång med hemmaträningen och fick den att fungera tillräckligt bra. Jag hade redan bra rutiner för att komma ut på promenader och fjällvandringar, men saknade ändå en bra variation i min dagliga träningsrutin. Uppträd på ett annat sätt.

Jag började nosa på idén om att börja springa utomhus. Ingen attraktiv tanke! Jag var definitivt ingen löpare. Jag hade inte speciellt goda erfarenheter av löpning sedan tidigare heller. Spring några intervaller här och där på löpbandet, men långt ifrån en favorit.

Efter lite fram och tillbaka en solig dag dammade jag av mina träningsskor och gick ut på en löprunda. Det tog inte många kilometer innan jag trodde att hjärtat skulle hoppa ur bröstet. Klassiskt rookie misstag; gå ut för hårt. Jag visste inte bättre, men jag gav inte upp efter den här resan. Det ska jag ha!

Inte överraskande började jag dela denna lilla "resa" på Instagram. Lite bilder, film och tankar från mina löpturer. Fick stöttande och bra feedback från andra, och började med att följa flera profiler som var med och löpning. Det inspirerade mig. Jag gjorde också nya upptäckter på mina löpningar som ledde till stora upplevelser. Nu började det bli lite kul!?

Efter några månader (sommaren 2020) blev jag kontaktad av Trondheim Marathon och ombedd att bli ambassadör för evenemanget. Jag hade aldrig deltagit i ett lopp tidigare och jag hade inte tänkt på det heller. Jag var ingen löpare. Tyckte det var coolt att de ville ha alla in som ambassadörer - för att främja det viktigaste; glädjen att springa! Jag accepterade därför artigt, och därmed sattes ett nytt mål; halvmaraton hösten 2021.

Blod på tänderna, jag påskyndade mitt deltagande i mitt första lopp. Det gick från Trondheim Marathon i september 2021 till Bergen City Marathon i augusti 2021.

Jag tränade inte särskilt dedikerat för själva distansen, men jag hade kontinuitet i löpningen och trivdes på vägen. Mitt mål var att klara distansen utan att avbryta samt att trivas.

Augusti månad anlände, och det gjorde nerverna också. Av ren rädsla gav jag mig ut på halvmaratondistansen veckan innan loppet, eftersom jag började känna mig osäker på mig själv. Det hade gått 9 månader sedan jag sprungit distansen. Skulle jag göra det igen? Jag kom igenom. Det var tröttsamt, men jag gjorde det. Okej, lite mindre nervös... Det här kommer att fungera!

Tävlingsdagen kom. Föga överraskande sov jag lite och dåligt natten innan, men stressade inte så mycket över det. Tog en skål med havregrynsgröt och begav oss mot Bergens centrum. Havet av människor som mötte mig var överväldigande, men på ett positivt sätt. Solen sken denna lördagsmorgon. Jag var omgiven av människor som utstrålade löpglädjen. Publiken stod och hejade på maratonlöparna som startade och musiken spelade i bakgrunden. Wow, vad coolt det här är!

Jag traskade in i startområdet på min pool efter en gemensam uppvärmning. Stod och tryckte lite frenetiskt på pulsklockan, skickade ett snäpp till de närmaste, gjorde i ordning musiken i öronen och räknade ner de sista sekunderna innan start. SMÄLL! Startskottet gick av. Bergen City Marathon 2021 var igång. Vad händer nu!?

Tillsammans med tusentals andra sprang jag nerför Bryggen i Bergen. Mitt första lopp. Soligt väder i Bergen stad. Skål. Det föll mig nästan inte upp vad jag gjorde. Gör jag verkligen det här? Springer jag, lilla jag, ett halvmaraton i ett officiellt lopp nu!? En euforisk känsla!

Många hade förberett mig på att en del av leden skulle bli utmanande. Den ökända Fjellveien. Jag kände mig mentalt förberedd på detta, och hade även många fjällvandringar i benen – så den här biten gick förvånansvärt bra. Jag lyckades ta det lugnt uppför och tyckte inte det var så illa. På toppen av Fjellveien gick det sedan utför. Full av adrenalin och överhettning skyndade jag iväg. Jag hade en genuin känsla av lycka i hela kroppen!

Nu ser jag verkligen fram emot tävlingsåret 2023 och alla upplevelser som väntar! Jag hoppas att vi ses på spåren!