Här ser du en dam som var både bra och dålig på samma gång. Jag mådde bra för jag hade en trevlig familj, goda vänner och en sambo, men inuti var det ganska ruttet. Jag hade dålig självkänsla, mådde inte bra och vägrade delta i sociala evenemang, dålig kost, använde mat och chips som tröst och min fysiska form var dålig. Riktigt dåligt.
Om det är en händelse som fastnar i mig som gjutjärn så är det när jag var med pappa och min kusin på fjället i Skjåk för att fiska 2019. Pappa har ett hemligt vatten som han inte delar med andra för att det är så stor och fin öring där, men jag borde äntligen vara med! Vi gick upp ganska tidigt och började gå uppför. Redan efter 30 meter uppför bergssidan kände jag att det här skulle bli svårt. Ja, det var brant, men 75-åriga farfar hade klarat det. Jag kunde inte vara i så dålig form att jag blev slagen av någon som var 75?! Nu ska det sägas att farfar alltid har gått i fjällen och att det finns något annat än att gå en platt promenad, men det stoppade mig. Det var som jag sa till min pappa och min kusin "Jag kan gå upp, men jag vet faktiskt inte om jag kan gå ner". Nederlaget för mig var ett faktum.
Jag hade tänkt på det länge, men när coronapandemin kom till Norge 2020 sa jag till mig själv att "antingen kan du fortsätta som du gör nu och lägga på dig ännu mer i vikt, eller så tar du det. För nu räcker det för mig.
Det finns aldrig en rätt tidpunkt, du måste bara bestämma dig för att börja och ta den därefter. För mig handlade det om att börja förlåta mig själv, och acceptera att jag inte var där jag ville vara – både mentalt och fysiskt. För det är faktiskt ett rejält nederlag att inse att formen är så dålig att man tröttnar på att bära påsar uppför trappan, inte kan springa mer än en minut i taget utan att känna mjölksyra i hela kroppen, eller blir sjuk på tänkte skotta snö.
Mitt mål var att jag ville glänsa, ha självförtroende, få bättre hälsa, klara av vardagliga sysslor utan att bli andfådd och kanske det största av allt: jag ville göra denna förändring så att dagen, om, jag bli mamma kan jag basa i snön och klättra högt i träden. Jag ville inte att min kropp och fysiska form skulle hindra mig från att gå med i spelet.
Jag vet inte riktigt vad jag vill med den här texten, men om det är något jag vill att du ska veta så är det detta: Det är aldrig för sent. En liten förändring kanske inte gör så mycket, men många små förändringar över tid skapar en helt ny vardag för dig. Använd den dåliga känslan du har nu som motivation och inspiration att jobba igenom det, och på andra sidan kommer du ut starkare, tuffare och en bättre version av dig själv. Du måste äga ditt eget mål och din egen motivation, vad det än må vara. Jag kan lova dig att allt blod, svett och tårar är värt det